Mittt och Robels innlägg på bloggen

29/6-09
Denna underbara måndagsmorgon började med att Bernice glatt väckte oss till den strålande solen som utsöndrade värme lika fantastiskt som alla andra dagar på detta underbara läger.
Som vanligt började vi dagen med en förtjusande morgonbön som var väldigt förfriskande. Efter det åt vi en mumsig frukost som våra fantastiska matkajsor tillrätt. Sedan var det dags att ta sig ner till vår inspirerande ljusa källare. Där mötte vi vår snälla präst Tanja och hennes söte man som med en vänlig röst sa till oss att sätta oss i en ring. Det var nu dags att göra en dyster värderingsövning.
Tanja sa ett klokt påstående som t.ex. kunde varit en simpel fråga som om man varit på en begravning. De som gjort detta skulle tyst och sansat byta plats med en annan snygg konfirmand eller mindre snygg ledare som varit med om samma sak. Sedan var det Tanjas söte mans tur att kliva in på scen. Han höll ett ytterst lärorikt föredrag om hur en begravning äger rum där han använde sig av powerpoints mest avancerade saker på ett förtjusande sätt.
Nu var det dags att förtära kajsornas väl tillagade ugnsgratinerade falukorv med nypotatis. Kajsa var lika vacker som vanligt då hon ställde fram maten. Nu när det var så vackert väder passade vi på att gå ner till Tyskarnas välskötta fotbollsplan. Vi fick tyvärr dåliga nyheter direkt när vi anlänt till Tostarpsgården då vi möttes av ett tomt hus, tyskarna var och tvättade deras kroppar i vår Finnjasjö, så vi fick spela fotboll mot varandra, vilket resulterade i många glada miner och en borttappad boll.
Vi kom tillbaka i tid, konstigt nog, så Bernice sa att vi var jääätte duuktiga. Så vi gick extra glada ner till källaren hand i hand med Bernice. När vi kom ner möttes vi upp av en barsk Gustav som satte på filmen: A walk to remember. Alla satt och knaprade på sitt tilltugg samtidigt som de berördes av de djupa känslorna som filmen väckte. Efter filmen delades vi upp i två gulliga grupper som skulle diskutera den hemska med dock den ack så fridfulla döden. Ty ingen vet vad den innebör. Under detta pass väcktes många känslor till liv och en rinnande tår längs våra kinder var svårt att undvika. Men som tur var fanns den snälla Bernice till hands och stöttade de behövande.
Nu var det en än gång dags att njuta kajsornas som vanligt vällagade gryta som smakade finnemang. Sedan var det dags för den dagliga tysta timmen då några snörade på sina löparskor samtidigt som några andra fridfullt läste några rader ur de heliga evangelierna som de fann i the holy Bible! Detta ansåg många som en fridfull timme då man fick tid för sig själv och finna ro i sitt inre jag och slippa höra ledarnas ständiga gnabb. Sedan var det dags för dagens 3e och sista pass då vi delade upp oss i 3 nya gulliga grupper då vi gjorde olika roliga saker som handlade om den underbara himlen och mindre bra helvetet. Sedan gled Gustav fram på scen och visade ett ljuvligt bildspel från gårdagens tre i ett underbara dop. Detta var väldigt omtyckt bland konfirmander som ledare då snälle Gustav hade lagt ner sin dyrbara tid på detta arrangemang. Sedan var det kvällsmacka men tyvärr var pålägget slutt så vi fick gnaga på det torra brödet. Kajsorna är annars alltid så duktiga så vi förlåter de för detta. En gång är som sagt ingen gång.
 Nu väntar vi tålmodigt in kvällsandakten som är det sista för denna aften. Förmodligen kommer denna dag att avslutas med att Bernice med sin ljuva stämma säger att vi är jäääte duuktiga.
 Vi får dock inte glömma att vå snygge dröm-kajsa tyvärr hämtade hit hennes sambo vilket resulterade i att många konfirmander tappade hoppet om att vinna hennes hjärta. Speciellt Robel blev väldigt förkrossad då man hörde hans hjärta delas i tusen bitar *snyft*
 Ps. Utsikten över finnjasjön är bedårande och man blir så sugen på att ta ett kvällsdopp så hrä dags en måndagskväll klockan 21:44. Ds.
 Visst har vi varit jäääte duktiga Bermice?!
Kärleksfulla sommarkramar från era favorit konfirmander Robel & Jessica <3
Konfablogg

Kommentarer
Postat av: Kullenbok

Alltså något mer pretentiöst inlägg får man verkligen leta efter. Jag kvävs av antalet adjektiv. Det är nästan äckligt. ;)

2009-07-06 @ 20:47:02
URL: http://ihateseagulls.tumblr.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0